tisdag 23 juni 2009

Underbar dag.

Det har det varit idag. Victoria sov hos mig. Nä vi hade vaknat och ätit frukost gick vi ner och la oss vid vattnet. Där låg vi till 15.30, sen gick vi och spela minigolf. Jag vann, men bara med 3 poäng, så nästa gång slår hon nog mig.:) Hem t syrran, satt där ett tag... Wille fråga mig om han fick vara hos mig i morgon, och så klart Victoria. När jag sa att visst, så fråga han först om jag hade chips hemma, när jag sa nej, så fråga han om jag hade mat hemma.. å det har jag juh, så då verkade han nöjd.:P Haha. Lillprinsen. Men vi ska åka å bada i morgon, måste juh passa på när de e fint väder.:)

Jaa. Jag har bränt mig på ryggen. Som fan. ONT!!! men de går väl över.;P

torsdag 18 juni 2009

Sitter å tittar på lite lediga efternamn här i min ensamhet.. Har lite tråkigt, å sånt kan juh vara lite skoj.. Jag hitta det efternamn, som jag ska ta den dagen jag vill ha ett nytt efternamn,.. Då ska jag heta Erika Birthög. Har ni hört så vackert? Det bara klingar så otroligt fint.;)

Färgat och

Lånat lite löshår av Sandra, som hon inte använder.. Detta vart resultatet.

Stiligt va?;)

Fan..

Jahopp.. Så åkte man på en redig förkylning lagomt till midsommar.. Underbart! Inte alls.:/ Jag som ville åka upp till sthlm, men när man inte har nån röst, snorig som få å fruktansvärt trött, så är det ingen idé.. men nästa år, då SKA jag åka upp. Det har jag bestämmt nu.

Förra midsommar skulle jag oxå ner, men då va juh pappa dålig, så då valde jag att fira med honom på sjukhuset ist. Mamma, jag, Vickan å Emma åkte till pappa då, men färskpotatis, sill å gräddfil, även at vi hade jordgubbar med oss. Det va en speciell midsommar, som jag aldrig kommer glömma. Min allra sista midsommar med världens bästaste pappa.. Fan vad jag saknar honom.. Snart har det gått ett år. Ett helt JÄVLA år. Men jag har överlevt. Nått jag inte trodde. Förr i tiden, när pappa va frisk å kry. När man tänkte: vad skulle hända mig om min pappa dog.. Sen tänkte man: men han kommer leva så länge till.... Mina tankar om vad som skulle hända mig, har inte alls stämmt om hur det vart. Det har varit jobbigt, ofta. Men jag har tagit mig igenom första året. Med stöd av nära och kära. Dom har fått höra mig tjata om samma sak 500gånger, men.. Jag har klarat mig. Jag saknar honom som tusan, men jag känner att jag kan fortsätta leva även fast´han inte gör det. Det trodde jag inte. Jag trodde att jag skulle gå under. Visst, en del av mig har gjort det. Och jag önskar över allt annat att min pappa skulle leva. Att allt skulle vara som vanligt, men.. Jag lever vidare. Är rätt nöjd över hur mitt liv ser ut nu. Och jag mår bra. Nu vill jag bara hitta tillbaka till gammla spralliga Erika. Sen är jag nöjd.:)

torsdag 11 juni 2009

Bockarna och tråkiga nyheter

Japps, nu är det torsdag. Har hunnit med rätt mycket här uppe hos mamma, men inte så pass mycket som jag hade hoppats. Som alltid.. Men jag har hunnit träffa Egemen, Senol, Joakim(min sötaste Jocke) å Sussie å massa andra.. Å snart kommer Emma S oxå, TREVLIGT:D

Igår vart det utgång på 3bockar med syrran, Lina å Charlotte.. Henrik var med oxå.. Å så kom Egemen, Cengiz å Senol. Trevligt va det.. Lite besviken vart jag dock, men men.. Jag har inte med det att göra... Även att jag träffade Isbjörn å Stefan lite oxå. HERREGUD va de var länge sen jag träffa Stefan.. Ojojoj. Men han såg ut som vanligt, bra de...:) Marcus Nordlund va på bockarna oxå.. Han gav mig tråkiga nyheter.. Tommie, hans styvpappa, som man har skämtat med så jävla mycket under dom åren jag har kännt marcus, hade stått å bäddat sängen i onsdags, då han bara rammla ihop ¨å dog. Fy fan ¨så jävla sjukt. Helt absurt. Fy fan..

måndag 1 juni 2009

Hej å hå

Det har varit lite dåligt med uppdatering på ett tag nu. Detta för att jag inte har haft internet i den nya lägenheten, men nu så.. Telia höll sitt ord, å jag fick internet idag. Helt otroligt.:) Jag tänker inte skriva så mycket ikväll. Dagarna går alldelles för snabbt, massa plugg, har 2 tentor denna vecka, jobb å försöka hinna umgås med folk oxå. Det är inte lätt alla gånger. Men på söndag bär det juh av till delsbo, jag ska njuta av varje sekund hemma där, de kan jag lova.:)

På lördag blir det jobb för min del. Har jobbat varje helg nu. Inget tvång, men jag har tackat ja när dom har frågat mig. Å på lördag bad jag om att få jobba. Jag kommer bryta ihop om jag måste sitta hemma. Sitta å tänka på den där jävla skit dagen, som det på lördag är ett år sen det hände. Jävla pissdag kan jag lova att det var. Så hädan efter kommer sveriges nationaldag förknippas med nått dåligt i min värld. Den dagen min pappa blev riktigt dålig. Visst, han fick den första den 5:de. Men den va så liten. Den andra kom dan efter, den stora. Den som förändrade mitt liv totalt. Om de endå hade räckt. Att han hadr blivit dålig. Att han hade haft en lång resa framför sig, men mycket att kämpa med. Om de hade varit nog. Då hade jag iaf kunnat träffa honom, kunna pratat med honom. kunna säga hur otroligt mycket jag älskar honom. Men inte då. Om en månad så kommer den dagen, som om möjligt kommer förknippas med ännu mer skit än den dagen som är på lördag. FAN... Jag saknar honom ska ni veta. Så mycket så jag inte kan beskriva det med ord. Jag önskar att jag kunde det. Jag önskar att all min smärta å saknad kunde beskrivas, det kanske hade varit lättare då. Men det går inte. Det ligger där inne å gror.. Den trycker på så jävla mycket ibland. Då vill jag lägga mig ner å skrika. Skrika tills det försvinner. Men det gör jag aldrig. Jag motarbetar den. Jag trycker bort den. Jag vill inte att det ska göra ont. Men jag får nog lära mig att leva med det. För jag tror inte att de kommer försvinna. Hur mycket jag än önskar...