torsdag 25 november 2010

Ibland så vet man inte..

Hur man ska kunna säga tack till en person tillräckligt. Ett tack i detta läge känns fjantigt. För det säger inte alls det som jag vill säga. Men så fort jag öppnar munnen så gråterj jag bara, SKAM kallas det. Det är förnedrande att vara i en situation, då man inte klarar sig själv. Jag är 23år gammal, har inte bott hemma på lite mer än 3år, endå hamnar jag i sånna här situationer ibland. Jag vill inte, jag vill ha ett jobb, jag vill klara mig själv.

Jaja. Jag säger tack iallafall. En annan gång kanske jag kan visa min tacksamhet mer, men just nu vet jag inte hur. Men tusen tack. Jag är dig evigt tacksam.

Inga kommentarer: