Hej å hå

Det har varit lite dåligt med uppdatering på ett tag nu. Detta för att jag inte har haft internet i den nya lägenheten, men nu så.. Telia höll sitt ord, å jag fick internet idag. Helt otroligt.:) Jag tänker inte skriva så mycket ikväll. Dagarna går alldelles för snabbt, massa plugg, har 2 tentor denna vecka, jobb å försöka hinna umgås med folk oxå. Det är inte lätt alla gånger. Men på söndag bär det juh av till delsbo, jag ska njuta av varje sekund hemma där, de kan jag lova.:)

På lördag blir det jobb för min del. Har jobbat varje helg nu. Inget tvång, men jag har tackat ja när dom har frågat mig. Å på lördag bad jag om att få jobba. Jag kommer bryta ihop om jag måste sitta hemma. Sitta å tänka på den där jävla skit dagen, som det på lördag är ett år sen det hände. Jävla pissdag kan jag lova att det var. Så hädan efter kommer sveriges nationaldag förknippas med nått dåligt i min värld. Den dagen min pappa blev riktigt dålig. Visst, han fick den första den 5:de. Men den va så liten. Den andra kom dan efter, den stora. Den som förändrade mitt liv totalt. Om de endå hade räckt. Att han hadr blivit dålig. Att han hade haft en lång resa framför sig, men mycket att kämpa med. Om de hade varit nog. Då hade jag iaf kunnat träffa honom, kunna pratat med honom. kunna säga hur otroligt mycket jag älskar honom. Men inte då. Om en månad så kommer den dagen, som om möjligt kommer förknippas med ännu mer skit än den dagen som är på lördag. FAN... Jag saknar honom ska ni veta. Så mycket så jag inte kan beskriva det med ord. Jag önskar att jag kunde det. Jag önskar att all min smärta å saknad kunde beskrivas, det kanske hade varit lättare då. Men det går inte. Det ligger där inne å gror.. Den trycker på så jävla mycket ibland. Då vill jag lägga mig ner å skrika. Skrika tills det försvinner. Men det gör jag aldrig. Jag motarbetar den. Jag trycker bort den. Jag vill inte att det ska göra ont. Men jag får nog lära mig att leva med det. För jag tror inte att de kommer försvinna. Hur mycket jag än önskar...