torsdag 14 juli 2011

För att visa att jag lever, så skriver jag en rad. Eller kanske två. Jag har så mycket att skriva ner, men som i vanlig ordning, så krockar alla tankar med varandra, så det blir ingenting ist. Dumt!

Sitter och tittar på sommar med Ernst. Jomenvisst. Man blir lite som en 70årig tant, när man bara har 1:an, 2:an och 4:an. Tvutbudet är inte det bästa, men men. Sak samma.

Ähh, kanske skriver en annan dag...


Bara en sak. Jag saknar Leya så jag blir knäpp. Varannan dag känner jag att det är bäst om jag ger henne helt och hållet till Tobias, klippa alla band. Dom andra dagarna vet jag inte hur jag ska göra för att få hem henne igen, NU! Hon är min hund, jag älskar henne. Fan fan fan! Kan inte allt bara flyta, jobb+boende+möjlighet att ha min underbara hund hos mig. Det är väl inte för mycket begärt? Eller..?

Inga kommentarer: