Jag fick VG på min juridiktenta, o ni ska veta att jag e så jefla glad.:)

Vet ni? Oftast går dagarna bra. Jag tänker fortfarande på pappa och Chris dagligen, men nu är det bara bra minnen. Ni vet, jag tänker tillbaka och skrattar och känner en massa kärlek. Men ibland, då slår det mig... Hur ont det faktiskt gör. Hur mycket jag saknar dom. Ibland kommer ögonblicket tillbaka. Först scenen på sjukhuset, när jag fick reda på vad som hade hänt med Chris. Sen ögonblicket när kusin Uffe´s telefon ringde, när jag såg hans min och hela kroppen kändes som om den skulle sprängas. När han sa de jag inte ville höra... -Det finns inget sätt att säga det här på...., Och jag fick känslan bekräftad, pappa levde inte längre.

Jag har haft världens bästaste pappa. Och världens bästaste Chris. De är jag glad för. Men vet ni? Trotts att jag har ett bra liv nu, och jag har mina andra nära och kära kvar i livet, och jag älskar alla er av hela mitt hjärta, så önskar jag att jag kunde dra tillbaka tiden ibland. Bara för att en sista gång få ge pappa en kram, dricka en kopp kaffe med Chris eller nått sånt. Det skulle inte göra det hela lättare, inte alls. Men.. Ohhh, ibland känns saknaden så stor, det känns sjukt att jag har hela mitt liv framför mig, men dom två får inte vara med. Jo, i mitt huvud, men inte annars.
Jaja, sovdags nu. I morgon kommer allt kännas bra igen.:)