fredag 27 februari 2009

fanihelvetesjävlaskit.

Så känner jag nu. Morgonen började bra, upp till skolan, hem.. Sen på dagen vart de städa, gå hem till syrran sen hem för att vänta tills klockan blev så pass mycket för att träffa flickan jag är kontakrperson till. Jag å Sofie gick ner på stan, fikade. Sen så gick vi hem till mig för att se på en film och prata om livet.

Elsa, min ena katt, la sig hos Sofie ett tag, men hoppa ner på. Sofie fnissa till, och sa: din katt kunde inte gå, hon rammla.. Så jag gick å lyfte upp min katt, men hon rammla igen... Jag funderade på om hon hade gjort illa benet eller nått, så jag tog fram tonfisk och ställde framför henne. Men hon kunde inte resa sig. Eller, hon satte sig upp, men bara ramla ihop. Så jag ringde djursjukhuset. Dom sa: du måste komma in, så fort du bara kan. Så ringde Martinsson och han kom hit för att köra in mig. Elsa bara låg, ögonen kunde inte alls fokusera. Så när vi kom in, så tittade veterinären på henne och sa: jag kan ta prover och så, men till 99,9% så kommer vi endå inte kuna göra något för att rädda din katt. Jag fick då ta ett beslut, som jag ALDRIG mer vill ta. Dom avlivade henne. Det va det enda rätta sa hon. Hon skulle inte bli bättre, bara lida. Min söta underbara Elsa. VARFÖR ska allt bli så här? Chris dör, 7 månader efter så dör pappa. 7månader efter honom, så dör min älskade katt. Min bebis, mitt allt.

Läkaren sa att katten fått en stroke, en hjärnblödning. Samma sak som min underbara pappa fick.

Jag = OTUR! håll er borta.

Jag måste få tacka min brors flickvän Rut oxå. Då jag trodde att man kunde ta besöket på fakutra, men så va det inte. Man behövde betala på en gång. 1980kr. För att ta ett liv. Så jävla sjukt. Iaf, då jag inte har dom pengarna, å mamma hade lovat att hon skulle ta fakturan, så fick jag lite panik. Mamma sitter i bilen, å så. Så jag ringde en som jag trodde hade SWEDBANK, och det hade hon. TUSEN TACK RUT! Du räddade mig idag...

Nu ska jag se klart en film. Min systerson(den stora) ska sova här i natt. Vi skulle se film, men Erik somnade här i soffan. Haha, jaja, jag får se klart den själv. Å tänka på Elsa, och försöka trösta Astrid som springer runt å letar efter sin syrra.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det var så lite så! Jag vet att du skulle ha gjort samma sak för mig.. När man är rik måste man ju dela med sig ;) nästa gång är det säkert jag som behöver din hjälp med något. Var rädd om dig och grattis i förskott =) Hoppas jag var först med att säga grattis, hihi.. Kramar

Anonym sa...

uscha, du har då otur du vännen:( även med katter, men lovar dig, du betyder inte otur:) kraam