Jag tänker.. I mycket ibland. För nått natt sen så tänkte jag på pappa. Eller mer min kamp mot tiden. Eller kanske kampen mot det sista året.

Jag kom fram till att jag har en dragkamp med tiden. Ni vet, när man delar alla människor jämt, man står där i sitt lag, ett, två, tre. Alla drar, allt vad dom har. Alla vill vinna. Det är jämt, men tillslut orkar inte nån, å man släpper. Alla åker fram en bit, å det andra laget vann... Men min dragkamp är jävligt orättvis. Det är som om jag själv, ska tävla mot 10st 100kg´s träningsnarkomaner. Ett, två, tre. Jag flyger framåt, förlora med stor förlust. Min dragkamp är mot tiden. Jag står och försöker, allt vad jag har, vinna lite tid. få tiden att stå still lite. Eller helst dra tillbaka den 6månader, och stanna där. Men inte. Jag förlorar mot dessa 100kg´s män, och jag tycker att det är orättvist. Jag borde få spela om matchen, med rättvisare spelregler. För detta spel, vill jag inte vara med på. Men tyvärr har jag inget val.

Idag är det 5månader sen min pappa dog. 5månader, som känns som en vecka. Det har gått så fort. Det är så jävla svårt.