Nu

Har jag lugnat ner mig lite, efter Mikaels så dumma jävla fråga. :) Ja, han hörde av sig idag, men jag ville inte prata med honom så länge,. Efter ett tag kom första mailet. Mest allmänt. Sen fick jag frågan: har du gått vidare. Då frågade jag: Efter vad? Chris, pappa eller dig? Fick till svar: allt....

Så jag skrev som det var. Att jag saknar pappa Sjukt mycket, men varje dag blir det lite lite lättare. Och att det har hjälpt mig massor att ha pratat å umgåtts med Tobias. Sen svarade jag; å dig, jag tycker att du borde ha sagt hut du ville ha det från början, att du inte ville träffas mer. Å vad svarar han? :Asså, jafortg vill farande att det ska vara vi...men tror inte jag klarar detta just nu....vill bara vara för mig själv...förlåt....
Tack! Dom orden vill jag inte höra. Jag skiter i det. Vill man, så gör man det. Så är det bara. Kan du vara ärlig, när jag ger dig chansen till att vara det. Men inte ens det är jag värd tydligen. Skit samma. Jag svarade nått med: då måste du juh kunna säga det, inte bara försvinna. Då vart svaret:jaaaaa förlåt. Men asså. Ne. Tyvärr. Jag kan inte. Jag kräver inte mycket, bara ärlighet. Men men. Det får vara ett avslutat kapitel nu.

Nu snart ska jag hem till syrran å käka lite mackor med världens godaste röra på.:D Sen tv:n ett tag, sen sova. I morgon ska jag laga mat åt Tobias(jag som trodde att jag hade kommit undan det) Men icke! Jaja. Förhoppningsvis är han vän med mig för att han tycker om min personlighet, inte för mina matkunskaper. Haha. Annars ligger jag risigt till.:P

På fredag bär det av upp till Delsbo. Hur ska jag hinna med allt? Träffa Daniel, Träffa mamma å emma, gå på dop å träffa Egemen? DEt känns som tiden kommer bli knapp, eftersom jag åker hem kl 9 på söndag morgon igen. Bara för att jag vill hinna stanna till i sthlm å luncha med bror min, som jag faktiskt saknar en massa. Vet inte om han blev överlycklig, men men.:P Så är det att vara syskon med Erika.

Jaja, ha en bra kväll. Hejhej