Idioternas idiot!

Egentligen, varför ens komentera ditt sätt, men jag är så ledsen, så lika bra att skriva av sig.

Gårdagen började bra, upp fixa till sig, sen åka iväg med Anderas, för att ta bussen till Stockholm. Upp till min sötnos. Trodde jag då. Riktigt så blev det juh inte. Asså,jag fattar inte ett skit.
Ähh, va fasen. jag skriver från början, typ. Inte ritigt, men från den dagen det vart bestämmt att jag skulle upp till stockholm.

Jag satt en kväll, som vanligt, vid datan, när Mikael loggade in. Han jobbade natt. Å så. Han frågade om jag kunde komma upp till sthlm på tisdagen, om en vecka. Jag sa att ja måste kolla med skolan, å så. men att jag skulle försöka. Sagt och gjort, å det vart bestämmt att jag skulle åka. Under hela veckan nu, har han skrivit: å vad jag längtar, jag vill att det ska vara nu, jag saknar dig. Bla bla bla. Ja, jag saknar honom med.

Iaf, vi bestämmde att vi skulle höras igår då på dan om vilken tid vi skulle ses. Så jag sätter mig på busshelvete, åker upp, ringer o ringer men han har inte mobilen på. Jag hoppade iaf av i sthlm, för att han kanske skulle ringa. Men nej då. Så det vart en pizza med kusinen å sen ner till vadstena igen. Men jag fattar inte. VARFÖR I HELVETE be mig komma upp då. Varför.. Åhhh. Fan. Jag önskar att jag skulle hatat honom, men.. Jag är juh kär. å det gör så jävla ont. Åhhhh. Sak samma nu, jag ska aldrig mer prata med honom(haha, han visade juh det ganska tydligt igår att han inte vill det). Men. Jag fattar inte, skulle det inte vara bättre, att inte ge fan i å be mig åka upp kanske? Eller skicka ett sms, att. Ja fan vet jag. Inte göra så där iaf. Jag ska aldrig mer lita på nån.

Jaja, bussresan hem va väldnas kul. Men komentarer från Janne, som: jaha, så du har varit i sthlm du? Haft det kul? Eller, Ja du Erika, det finns pizza i vadstena oxå. Du behöver juh inte åka upp till Sthlm för att äta det. Tack underbara du.:P Tur att nån kan ha kul åt min olycka iaf.;)

Å som vanligt, så ringde min underbara vän för att muntra upp mig. Å som vanligt så fungerade det oxå. Vad skulle jag göra utan dig? Gå under troligtvis...

Idag kännde jag inte alls för att kliva upp. Jag känner mig så jävla... Lurad. Å jag skämms. Fast det är han som gjorde fel, det va han som e dumihuvet, men vad hjälper det? mitt hjärta är krossat iaf.

Igår skulle jag kunna ha gjort vadsom helst för att få prata med pappa. Han va underbar att prata med när jag va ledsen, oftast hade han ¨nått vettigt att säga. Men.. Vad jag än gör, så kan jag inte prata med honom. Jo, det kan jag och jag gör det. Men tyvärr, så får jag inte svar. Han säger inte: ja men du, så här är det. Utan jag får bara tänka: så här skulle pappa ha sagt.. Men det är inte riktigt samma sak.

Ne, nu ska jag gå å gräva ner mig. Iaf känns det som om det vore det skönaste att göra just nu.