Stod ute å rökte nyss, tittade upp på stjärnorna. Finns det något bättre? Tror inte det. Jag älskar att titta på dom. Underbart. Men ikväll, kändes det jobbigt på samma gång. Jag började tänka. Tänka på pappa. Dom tankarna jag försöker förtränga hela tiden. Att han är borta. Det känns så konstigt. Alla mina framtidsplaner, måste ändras nu. Allt jag hade tänkt om mitt liv, sen när jag blir vuxen, dom kommer att se så fruktansvärt annorlunda ut. Jag saknar min pappa. Jag tänker på honom hela tiden. Ibland tänker jag: ne nu ska jag ringa pappsen å babbla lite om allt möjligt, se om han har bowlat eller fixat nått hemma på sistone. Men precis efter den tanken, så slår det mig, att han kommer juh inte att svara. Varje gång det blir så, så känns det som nån hugger en kniv i mig. Jag kan inte fatta, hur jag ska kunna bli mig själv igen. Jag vill vara så där super glad, som jag brukade vara. Nu känns det mer som om, jag vet inte. När man skrattar mycket en dag, så får man typ som dåligt samvete. Jag ska inte vara glad just nu. Det är en jobbig känsla. För jag vet juh, att pappa vill att jag ska må bra och vara glad. Men men. Det kommer väl snart igen.:)





Idag har inte varit en sån bra dag, brukar bli så när den startar dåligt. Som tur är, har jag underbara vänner, som försöker muntra upp mig. Som tillexempel fick jag ett sms idag, där det stod:



- Du är lyckligt lottad.

Jag började tänka, vadå lyckligt lottad? Det är jag väl inte alls. Inte nu, inte det här året. Så jag frågade, vad menar du med lyckligt lottad? Och till svar fick jag:



- Du är ju Erika. Du är bäst.

Jag vart väldigt glad. 2korta meningar, men dom förgyllde min dag totalt. Tack underbara du. Det skulle kunna ha kommit från vilken annan person som helst, så skulle dom inte ha betytt nått för mig. Men när det kom från den personen, det är en annan sak. Dom fick en mening. Inte att jag e bäst, haha, men ja.. Vad kan man säga? Det går nog inte att förklara i vilket fall som helst.



Och jag vet, innerst inne, att jag är lyckligt lottad. Jag har en underbar familj, underbara vänner och snart har jag en fin lägenhet oxå. haha.:P Man kan inte önska sig nått mer. Fast, jo. Man gör väl det iallafall. Och när man är med om nått jobbig, så är det svårt att uppskatta det man har kvar. Eller inte svårt, men man gör det inte på samma sätt. Det jobbiga tar liksom upp den mesta energin.



Jaja. Nu ska jag sluta. Värsta deppet. Men.. Det får vara så nu. Det kommer att vara så, fram och tillbaka under en tid skulle jag gissa. Tur är väl att man har många bra dagar, där i mellan.:)