Igår när Anderas och jag och Wille stod utanför huset, så säger Anderas:

- men va fan. en av dina katter är ute.

Jag trodde dock inte på honom, för mina katter va faktiskt inne i rummet, och. Ja, jag trodde att han hittade på, för att Wille skulle sluta slå på fönstret.

Men Anderas hävdade fortfarande, att han såg en av mina katter. Tillslut gick jag och titta, och alldeles riktigt, så va min underbara Astrid ute och sprang. haha. Snacka om chockad. Och vilken jävla tur att Anderas såg henne, annars skulle jag ha letat ihjäl mig kan jag lova, när hon inte befann sig där hon skulle vara.:P

Jaja, så kan det gå. Hon har ätit upp sig lite nu iallafall. Haha, fast allt har hamnat på magen.;) Men hon växer väl i det sen kan jag tänka.

Förövrigt så måste jag bara skriva, att jag HATAR när folk som inte vet, lägger sig i något som dom inte har med att göra. Så.. Blä. Va dåligt humör man kan bli på. Men men, sak samma. Det är bättre nu. Jag bryr mig inte, eftersom jag inte har gjort nått fel.:)

Datoruppgiften är halvklar.:) Ena delen är iallafall färdig.:) Skönt, att vara ute i god tid, för en gångs skull.;P Kan vara för att mamma kommer ner på torsdag kväll och jag vill slippa sitta i helgen.

Nu ska jag gå å klappa katterna lite.:)

Tjipp