Nu så

Är det rent hemma hos mig. Jag har damsugit, skurat golv, skurat toalett, badkar å handfat. Jag har rengjort speglarna, damtorkat och skurat köksluckor. Och diskat. Nu känner jag mig nöjd.

Jag känner mig faktiskt riktigt nöjd. Inte bara med städningen, utan hela den här veckan. Jag har pluggat MASSOR, varit ute å gått alla dagar och tränat med AC 2dar. Jag brukar tycka folk är jobbiga, som tjatar om att man ska träna bla bla bla. Jag känner nu, att jag är exakt likadan. FÖRLÅT. Men, jag har varit konstant trött sen den 24november 2007. Jag lovar.. Visst, jag har kännt mig lite piggare vissa dar, och lite gladare. Men det slutar alltid med att efter högst 2sånna dar, så är jag trött, både fysiskt och psykist. Men inte den här veckan. Jag har sovit bra(!), jag kännt mig lika glad, som jag brukar visa utåt. Och jag har orkat med tempot som har varit i skolan. Och jag lovar, att det är för att jag har varit ute å rört på mig. Även att jag har lagat mat varje dag, och lyckats riktigt bra. Hör du det Hedin, jag KAN, om jag vill.;P Annars brukar jag va sisådär med maten, det är så tråkigt att äta själv. Men den här veckan har jag verkligen haft lust att laga mat och att äta den oxå. Köket har inte kännts som en fiende.;)

Ja, så vad jag ska jag säga? Om jag fortsätter med det här, att va ute å gå, å träna med AC.. Så kan man säga att måndagen den 26januari 2009 va starten på mitt nya liv.:) Eller kanske, fortsättningen på mitt gamla liv, som jag har varit ifrån nu i lite över ett år.

Nu sitter jag här i min soffa, en fredagkväll helt själv och njuter av det. Hör ni, jag NJUTER av ensamheten. Det gör mig inget att tankar om att pappa är borta kommer upp, för dom skrämmer mig inte lika mycket längre. Jag kan ta dom med ro. Vara glad över det jag har haft, men faktiskt leva med att det inte kommer tillbaka. Nu menar jag inte att jag inte är ledsen över att han är borta, utan bara att jag faktiskt har börjat acceptera det. Mer och mer. Detta skedde inte på en vecka, men det är nu jag tillåter mig att faktiskt fundera över det.

Jahapp.. I morgon åker jag iväg ett dygn då. Å vad jag ska njuta. Inte känna nån stress över skolan, för man måste få ta det lugnt nån dag i veckan. Inte känna att lägenheten ser ut som ett bombnedslag med massa disk, eftersom jag tog hand om allt idag. Inte känna nånsomhelst ångest, utan bara vara.

Nästa vecka så hoppas jag att jag hinner terra syrran m. familj lite mer än denna vecka.. Det känns så konstigt att vi nästan inte har setts nått. Men det känns skönt att det inte bara e jag som har haft massor att göra, utan det har varit ömsesidigt. Bra. Ne, nu ska jag packa väskan, inte så mye som ska med, men ett ombyte å så iaf. Sen ska jag sova, så jag känner mig utvilad å så i morrn.

Ha en bra helg.